Idag har vi tyvärr fått åka in med Atlas till djursjukhuset igen :( hans stygn på baklåret hade släppt och öppnat upp sig rejält redan i morse och jag skickade en bild till min fina vän Malin som jobbar som djursjukvårdare där och hon hade visat den för en veterinär som tyckte vi skulle åka in..
Kl 15.20 fick vi tid hon en super super gullig vet som tog väl hand om oss. De beslutade för att sy om såren (även det på huvudet glipade så mycket att de ville göra om) Atlas fick en narkos och vi fick vänta på honom tills han va klar ca 3h senare.. Det var skönt att de åtgärdade direkt istället för att boka in oss på en annan tid en annan dag med tanke på hur mycket såret öppnat sig...
Jag hade aldrig klarat den här kvällen på djursjukhuset ensam. Adde va tvungen att jobba till 22 ikväll och istället för hans stöttning fick jag med mig underbara älskade Felicia som hoppade över skola och ställde om sin eftermiddag/kväll bara för att stötta mig<3 har inga ord att beskriva hur mycket ni vänner betyder!
Tusen tack till alla er som kommenterat och skickat krya på dig hälsningar till Lillen och diverse styrkekramar till oss! Ni är fantastiska och ni vet vilka ni är!
Nu är Atlas ordinerad vila här ordentligt som innan. Det känns lite tungt för just när vi trodde att läkningen gick framåt och Atlas började bli sig själv igen så händer det här.. Men nu hoppas vi att det läker på bättre och jag måste säga att det ser sååå mycket bättre ut nu än i fredags efter den första operationen?!
Här ser ni hur illa såret på benet hade öppnat upp sig innan de sydde ihop igen(den stora öppningen) den andra bilden är från såret på huvudet.
Kramar på er och tack igen för goa kommentarer här!
Ohh ajaja vilken supergullig vän du har som fiade så du fick vet tid, samt det där såret hade ju inte kunnats gå med länge.
SvaraRaderaförstår precis hur det känns i ditt mattehjärta, min vovve hade en knöl på armbågen som togs bort och fick och sys, och det var inte världens lättaste uppgift att hålla honom lugn som de sa åt oss, jisses
Styrkekramar till er
Oj nej! :( Stackars Atlas. Jag hoppas att han mår bättre nu i alla fall...
SvaraRaderaTänkte precis detsamma, alla jag följer har nästan bebis fått eller är grvida eller så, så det är skönt att följa en som verkar vara liknande min och det kändes hemma direkt här =D=D
SvaraRaderaTack själv för alla underbara rader, ska länka till din blogg och lägga till på bloglovin så jag inte missar, det var btw din syster som tipsade om dig =D
Må så gott