Förra tisdagen fick vi ju träffa Patricio han började med att göra en undersökning av Atlas via frågeställningar som om Atlas har regelbunden: diarré, hosta, slöhet, kräkningar, blod i avföring eller om van dricker ovanligt mycket. Här blev alla mina svar nej. det togs även några rör med blod innan vi skickades vidare till ett annat rum för ett ultraljud.
Väl inne i rummet möter vi en super trevlig veterinär och en sköterska dom hjälper mig att få Atlas på plats på britsen som var mjukt vadderad med en madrass. Egentligen vill dom ge lugnande för att hunden verkligen ska vara still. Men dom såg på Atlas att det skulle gå bra då han är så extremt duktig när han blir undersökt.
Visst kan han vara lite rädd och nervös men han gör ju aldrig något. Mattes duktiga fina hjärta ligger där på britsen, jag får sitta på en på ena kortsidan och hålla i hans framtassar och sköterskan sträckte ut samt höll i hans baktassar medan veterinären undersökte honom med ultraljudet. de tog även ett urin prov med hjälp av ultraljuds kameran för att leta upp urinblåsan sedan stack hon ner en nål genom hans hud rakt ner i urinblåsan som man hela tiden såg på ultraljudsskärmen och fick upp urin. Detta va faktiskt såå häftigt att se och Atlas kände ingenting! :) Han fick sååå mycket beröm efteråt hon hade aldrig undersökt en hund som låg så och så snällt utan lugnande under sina 20 år i branschen. Mitt lilla gryn låg med huvudet på min ena arm och sov :)
Väl tillbaka hos Patricio får jag resultatet av ultraljudet och det visade inte på någon inre spridning än så länge vilket var väldigt skönt.
Det vi dock måste ha med oss är att detta är en allvarlig och lömsk sort av cancer som just nu sitter i hans hud, vilket gör att det på kort sikt ser ok ut men på lång sikt är det väldigt allvarligt tydligen med tanke på hur fort och aggressivt knölarna kommit på honom hittils och med tanke på hans låga ålder så ser det kritiskt ut...
Så det är givetvis blandade känslor- det finns en massa valmöjligheter och alternativ som vi måste ta ett besked om här fram över. Patricio lovade att hjälpa oss hela vägen så länge vi orkar kämpa. Vi ska träffa honom igen i mars för att diskutera eventuella behandlingar och priser och såklart biverkningar med dessa. Vi kämpar så länge det är möjligt.
Just nu mår ju Atlas som vanligt. äntligen har alla hans sår läkt ihop efter kirurgin i dec, hans päls är tillbaka på de rakade områdena och det härligaste av allt - hans har livs lust och vårkänslor och leker och busar som aldrig förr min goa fina kämpe - vi älskar dej så!
Hoppas ni orkade läsa:)
kramar till er!!
Här kommer bilder från dagen i Strömsholm där världens bästa mamma och lillebror var med och stöttade.
Å vad skönt att läsa att det åtminstone inte spridit sig!! Jag har kikat in här varje dag för att se hur det gått. Förstår att det ändå känns tungt med risken framöver, men vad glädjande att läsa att det är bra nu, och framförallt att Atlas läkt och har livslust! :D Ha det bra, hälsningar från oss!
SvaraRaderaSjälvklart orkade jag läsa allt och blir nästan tårögd samtidigt som jag ler då jag läser hur duktig han var på britsen =D. Snuttungen. Förstår att det är blandade känslor och att ni har tuffa orosmoln som väntar, men just nu mår han bra snyggingen =D
SvaraRaderakramar, kikat in här massvis av ggr för att höra läget
Ni är så starka! ♥ Vilken guldklimp du har som är så duktig hos veterinären. Jag hoppas med hela mitt hjärta att allt går bra! ♥ Många kramar till er!
SvaraRaderaGud vad duktig han är Atlas. Och glöm inte att det beror på att han har sånt förtroende för dig. Du har lyckats förträffligt med din vovve Tessan :)
SvaraRaderaHåller alla tummar och tassar för att allt kommer gå bra framöver.
Massa kramar från Linda och Charlie
Alltså fy. Jag blir så himla ledsen när jag läser om er situation. Jag vet själv hur det är att veta att nåt är fel med ens allra bästa vän men de kan inte tala om hur de mår.
SvaraRaderaHur långt ska man dra det, lider dom, vad kostar det, hur länge ska man orka kämpa och framförallt är det värt det?
Vi har ju haft en hel del problem med vår lilla vita chihuahua-hane men veterinärerna går bet, dom har ingen aning om vad som är fel, men han mår såå bra när han får gå på smärtstillande. Helt sjukt!
Han ska ju inte behöva göra det hela livet för att ens ha ett värdigt liv!!
Nej, det är svåra grejer det här. Vi inväntar just nu veterinär-prov-svar vilken dag som helst och det är inte alls kul.
Jag hoppas ni blir klokare på vad ni ska göra med er fina hund. Hur gammal är han? Han ser ju väldigt ung och pigg ut och det verkar ju ovanligt med cancer i så ung ålder.. men som sagt, även på oss människor finns undantag :(
Så tråkigt att höra iallafall.
Tack för dina otroligt söta kommentarer i min blogg. Det värmer som vårsolen :) (även om den just idag har lyst med sin frånvaro)
Många styrkekramar från mig!! Och du, nästa gång du ser mig, kom fram och säg hej! Jag är JÄTTEtrevlig :) hihi
Förresten, känner du Toffe? Du känns bekant och jag har för mig att jag sett dig i samband med honom..?